Vad tycker våra uppdragsgivare om oss leverantörer?
Alla åsikter i denna blogg är Hillar Loors personliga
Under de senaste åren har jag besökt ett antal konferenser som handlar om offentlig sektor och IT. Jag representerar både en specifik leverantör (imCode) och en branchorganisation (Open Source Sweden). Ofta har jag valt att inte ställa ut som leverantör, utan istället delta som konferensgäst.
Ibland får jag frågan ”– Varför ställer inte ni ut?” och brukar då kontra med motfrågan ”– Vad tycker du egentligen om de som ställer ut?”
Svaret är tyvärr ofta ganska deprimerande - jag får höra ord som ”krämare, hästhandlare, de är bara ute efter våra pengar och inte intresserade av det vi gör”.
Varför? Vad tycker de egentligen? I år fick jag möjligheten att prata med ca 30 representanter för kommuner och annan offentlig sektor på Sambruks vårkonferens i Stockholm. Jag passade på att ställa några frågor om vad de närvarande tänkte om sina leverantörer.
Så håll till godo. Här följer en kort sammanfattning av diskussionen – som är nog så tänkvärd både för leverantörer och för uppdragsgivare.
Vilka är era största problem med era IT-leverantörer?
Ett entydigt svar på frågan är – inlåsning. Uppdragsgivarna känner sig helt enkelt inlåsta till en leverantör. Dels tekniskt genom att de levererade systemen inte är öppna utåt, men också personellt, där leverantörer gör allt för att få mer uppdrag (tilläggsfunktionalitet) oavsett om de är lämpade för uppdragen eller inte.
Man beskriver hur man hamnar i de facto monopol, eller de facto oligopol, där t ex kommunerna inte egentligen har någon valfrihet att byta leverantör.
Lovar guld och gröna skogar
De närvarande konferensgästerna tycker också att många leverantörer lovar guld och gröna skogar när man säljer in något, men så fort affären är i hamn låter det annorlunda.
Då vill leverantörerna börja från noll – bygga upp något från ett tomt blad utan att återföra kunskap från andra installationer de gjort, som skulle kunna snabba upp och förbilliga arbetet.
Det förhållningssättet innebär också att uppdragsgivarna inte upplever att man lyssnar till dem – och inte heller att man stöttar deras kunskapsbildning.
Kommuner dåliga kravställare
Självkritik framfördes också – framförallt tyckte konferensdeltagarna att de själva var dåliga kravställare. Att de inte var klara över sina egna processer och prioriteringar, att man ofta var för liten som aktörer för att kunna påverka leverantörerna. Att de helt enkelt behövde bli bättre kunder.
Var behöver ni mest stöd?
Frågan är svår eftersom den är väldigt vid och stödbehovet variera från system till system. Några svar som nämndes var:
Kommunerna vill ha mer formalia – mer exakt kunskap om vad man köpt och vad man inte köpt. Ofta är det inte samma personer som köper in som sedan ska hantera allt praktiskt. Detta behöver paras med mer kunskap om upphandling och upphandlingskrav.
Man vill få mer kunskap om omvärlden – om vad som finns och vad man direkt kan återanvända – inte börja om från scratch varje gång. Man vill även ha kunskap återförd från t ex andra kommuner som också använder samma eller liknande system och processer.
Som sista fråga undrade jag: Vad skulle göra er glada med en leverantör?
Svaret kom blixtsnabbt: ”– Fasta priser”. Uppenbarligen upplever många att leverantörernas prissättning är godtycklig och oförutsägbar.
Man uppmanade också leverantörerna att vara proaktiva, utmanande och göra inspel när det gäller ny kunskap och nya sätt att arbeta. Man saknar anvisningar om ”best practice”. Man vill gärna se att man utvecklas tillsammans, som partners.
Som avslutning en tänkvärd replik och en uppmaning till oss leverantörer:
-Högsta tecknet på att ni är seriösa är att ni gör er själva utbytbara.
Denna artikel finns också på: http://www.imcode.com/1344
Hillar Loor 2013-04-11